Fjärrvärme och kärnkraft

17 maj, 2012

Jag skrev ett mail till Svensk fjärrvärme.

Hej!

En sak som länge stört mig är beslutet att inte tillåta att spillvärmen från kärnkraftverk tas till vara. Om jag läser energifakta.se rätt så handlar det om 108,1 TWh om året som i princip dumpas rakt ut i havet för att producera 55,6 TWh el.

Jag läste här att ni för närvarande får 6% av värmeproduktionen från spillvärme i industrin, så jag antar att ni har hygglig koll på vad det är för kostnader involverade och vilka eventuella svårigheter som finns. Med det sagt:

Går det att få en hyfsad uppskattning om vad det skulle kosta att bygga den nödvändiga infrastrukturen för att ta tillvara på spillvärmen från våra svenska kärnkraftverk (under förutsättning att det skulle vara tillåtet)? Jag förutsätter att ni har statistik på ungefär hur kostnaden utvecklas med storleken på en enskild installation hos de nuvarande leverantörerna i basindustrin. Jag tänker mig även att ni har hygglig koll på hur mycket själva ledningarna går på och hur det utvecklas med avstånd och mängden värme som ska överföras.

Vilken effektivitet kan man förvänta sig i såväl utvinningen som transporten? Ni skriver att 10% går förlorad i transport ut till kund, men jag tänker mig att den siffran beror mycket på avståndet som ju skulle öka dramatiskt med tanke på var kärnkraftverken är placerade. Effektiviteten i utvinningen har jag inte hittat några siffror på, men jag förutsätter att ni har ganska bra koll på vad man kan förvänta sig där också.

Visserligen finns det andra ekonomiska bekymmer, som att de orter som idag har fjärrvärme redan täcker behovet och därmed redan har gjort anläggningsinvesteringar i fjärrvärmeverk som först skulle behöva skrivas av innan det vore ekonomiskt lönsamt att byta. Men detta är ändå ett rent hypotetiskt scenario så det kan vi bortse från för närvarande. Dessutom kan jag tycka att det är en vinst i sig att tillvarata energi som ändå redan förbrukas istället för att producera ny.

Låt oss bli lite mer konkreta och ta Ringhals som exempel. Ringhals producerar ca 24 TWh el om året vilket enligt siffrorna ovan skulle antyda 46,6 TWh spillvärme. Det genomsnittliga svenska huset använder ca 18000 kWh per år för varmvatten och uppvärmning enligt SCB. Med en teoretisk effektivitet på 100% skulle spillvärmen från Ringhals således kunna värma 2,59 miljoner sådana hus. Det är givetvis helt orealistiskt, men ger ändå en fingervisning om vilka energimängder vi pratar om.

Vad är då en realistisk effektivitet? 50% tycker jag personligen låter ganska lågt, men jag är inte detaljinsatt så jag har svårt att värdera den åsikten. 50% skulle fortfarande räcka till 1,3 miljoner genomsnittshus, vilket med antagandet två personer per genomsnittshus innebär värmebehovet för alla privatpersoner som bor i Halland, Skåne och stor-Göteborg tillsammans. 50% kanske å andra sidan är orealistiskt högt med såpass långa ledningar. Någonstans måste brytpunkten finnas där effektiviteten blir för dålig för att det ska vara försvarbart. Var den brytpunkten ligger är det jag är allra mest intresserad av i detta sammanhanget, så det vore fantastiskt om ni kunde hjälpa mig reda ut den.

/ Tomas Hallenberg


Solenergi i Sverige

21 augusti, 2010

Jag var länge en förespråkare för kärnkraft, men har på senare tid blivit tveksam över om det är en så bra idé egentligen, av flera anledningar men framförallt av ekonomiska och långsiktiga skäl. Ska för närvarande inte gå in i detalj på just den aspekten utan istället ta upp mitt favoritalternativ: solenergi.

Många verkar tro att solenergi inte är något som lämpar sig för Sverige eftersom vi ligger så långt norrut och har långa vintrar jämfört med sydligare breddgrader. Jag är inte av samma åsikt och tänker försöka belysa det med lite beräkningar.

Den mörkaste månaden på året är december. Här i Göteborg innebär det en daglig genomsnittlig solinstrålning på 0.26 kWh per horisontell kvadratmeter. Har man däremot en optimalt vinklad solfångare går den siffran upp till 0.83 kWh per kvadratmeter (vinkelrätt mot infallande solstrålning).

Dagens solceller har en effektivitet från ungefär 6% till så mycket som 42%, beroende på hur dyra de är. Ett snitt som är kommersiellt tillgängligt ligger på 14-19%. 15% bör således vara en högst realistisk siffra att använda sig av. Effektiviteten blir dessutom bara bättre och bättre allt eftersom utvecklingen går framåt inom området, samtidigt som tillverkningskostnaderna går ner. Dessa siffror gäller för solceller som genererar el, att generera värme istället är betydligt effektivare. Om vi trots det låter solljuset ovan konverteras till el rakt av skulle det betyda 0.125 kWh per kvadratmeter solceller (0.039 kWh per kvadratmeter mark).

December 2009 förbrukade jag enligt elräkningen 211 kWh, dvs ett dagligt genomsnitt på 6.8 kWh. Det skulle således behövas 54.6 kvadratmeter solceller för att täcka hela mitt elbehov under perioden. Dessa skulle behöva ta upp 174 kvadratmeter mark för att inte skugga varandra. Onekligen ganska mycket för en lägenhet på 63 kvadratmeter i ett fyravåningshus, som jag bodde i då. Om solcellerna enbart skulle placeras på taket skulle det grovt räknat finnas 16 kvadratmeter yta att placera solfångarna på. Sammantaget innebär det att solcellerna skulle kunna täcka 9% av mitt personliga elbehov.

9% låter kanske inte så mycket, men detta var som bekant en realistisk beräkning under maximalt ogynnsamma förhållanden. Om vi istället tittar på ett årligt snitt så ligger solinstrålningen på 3.02 kWh per horisontell kvadratmeter. Det motsvarar alltså en faktor 11.6 jämfört med instrålningen i december! Dock får man inte samma effekt av att vinkla solcellerna rätt under sommaren, eftersom solen redan står högt då, så snittet vid optimal vinkel blir inte mer än 4.12 kWh per kvadratmeter.
Det motsvarar 44.7% av min elförbukning vid decembers nivåer. Givetvis matchar det inte 1:1 mot hur min förbrukning är spridd under dygnet eller året, men likväl skulle solceller motsvarande takytan tillgänglig för min (dåvarande) lägenhet täcka nästan halva mitt elbehov.

Märk väl att det skulle gå att belägga dessa 16 kvadratmeter med solceller, men genom att använda sig av optimalt vinklade och placerade solceller skulle det bara behövas 5 kvadratmeter faktisk solcellsyta. Resterande 11 kvadratmeter takyta skulle då ligga i skugga av dessa solceller när infallsvinkeln är som sämst i december, men det skulle lämna outnyttjad takyta under sommaren när solen står högre.

Köper man solceller i bulk idag så kan man till exempel få en panel från Yingli Solar, med en effektivitet på 13.8%, för 2356 kronor kvadratmetern med dagens växelkurs. För att täcka hela mitt elbehov skulle det allt som allt krävas 12.15 kvadratmeter solpanel, det vill säga en investering på 28645 kronor. Frakt tillkommer, men för en riktigt storskalig installation så bör priset kunna pressas ytterligare så att anta att det skulle ta ut varandra vore rimligen att räkna i underkant. Efter 10 år beräknas panelen producera 90% av ursprunglig effekt och efter 25 år ligger den siffran på 80%. Investeringen skulle lätt räknas in på 10 år, men panelen håller åtminstone dubbelt så länge.

Vad väntar vi på?

Uppdatering: Hade missat lite i beräkningarna eftersom jag glömde ta hänsyn till att vinkling av paneler inte gör lika stor skillnad på sommaren som på vintern. Allt som allt innebar det ungefär ett fel med en faktor två. Beräkningarna ovan har justerats därefter. Det jag utlämnat är kostnad för resterande komponenter (främst växelriktare) och kostnad för montering.

Enligt Energimyndighetern motsvarar det ungefär hälften av totalkostnaden, men jag får för mig att deras siffror överlag inte riktigt är fräscha då sidan inte uppdaterats på 2.5 år. De anser att en solpanel på 8 kvadratmeter riktad mot söder, vinklad ca 40 grader, skulle producera 850 kWh på ett år i Sverige. Enligt siffrorna jag använt skulle en horisontellt monterad panel på 8 kvadratmeter enbart ha en verkningsgrad på 9.7% om den producerade 850 kWh. Om den även var vinklad skulle verkningsgraden behöva vara ännu sämre.

Om vi trots det förutsätter att det stämmer, så blir det en återbetalningstid på 20 år. Om vi räknar med att panelen måste bytas ut efter lika lång tid går det ändå jämt ut. Tar man då med möjligheten att få eventuella avdrag så låter det fortfarande inte som en dålig affär.


Moderaterna och finanskrisen

04 juni, 2009

Jag är knappast den första som ser parallellerna mellan den nuvarande situationen i Sveriges ekonomi och hur det såg ut i början av 90-talet. En gemensam faktor som sticker ut speciellt är högerregeringen. Att däremot påstå att de två finanskriserna är Moderaternas verk vore att ge deras kraft att påverka orimligt stort förtroende. Kriserna har trots allt varit mer eller mindre globala av anledningar som byggts upp före respektive regering trätt i kraft.

Att istället använda tillträdet av en högerregering i socialismens högborg Sverige som en indikator för att något är på väg att slå snett är en helt annan sak. När tillräckligt många här i landet tror att högerpolitik kommer gynna just dem – nu förutsätter jag att de flesta röstar mer eller mindre egoistiskt – verkar det inte bättre än att något skenat. Med det inte sagt att Socialdemokraterna på något sätt skulle vara ett bättre val för landet. Det intressanta i sammanhanget är just masspsykologin; vad majoriteten tror är bra.

När relativt lågavlönade blundar för det faktum att de är just relativt lågavlönade och tycker det är en bra idé att skuldsätta sig med hög belåningsgrad på ett hus eller en lägenhet och banken dessutom beviljar lånet, det är då ekonomin börjar sparka bakut. Jag läste idag i Dagens Industri – som inte fattat det här med länkar på internet, varför det heller inte går att länka vettigt till deras artiklar – att Statens bostadskreditnämnd kommit fram till att 15% av bolånetagarna sitter i en sits där belåningsgraden skulle gå över 100% ifall bostadspriserna faller med 20%. Ett scenario de dessutom anser fullt rimligt och jag är inte sen med att hålla med. Den senaste tidens låga räntor har skjutit på ett sådant prisfall för att hindra att det som redan hänt med bolånemarknaden i USA även ska hända i Sverige.

Personligen anser jag inte att det är en hållbar inställning. I praktiken subventioneras beteendet att skuldsätta sig, vilket på sikt bara förvärrar situationen. Idag är man trots allt dum om man inte tar stora lån eftersom staten i princip betalar dig för att låna pengar, allt för att stimulera konsumtionen för att få igång ekonomin igen. Det är åtminstone det som är tanken. Men den låga räntan är högst tillfällig. Förr eller senare vänder den upp igen.

För några veckor sedan kom det faktum att jag bor i hyresrätt på tal, på Hisingen dessutom. Jag får ofta höra dåliga saker om Hisingen. Att två medlemmar i X-team sköts med automatvapen precis utanför mitt köksfönster eller att kiosken på andra sidan lägenheten brändes ner har inget med saken att göra. Hur som helst så ansåg min vän Johan att jag borde skaffa en lägenhet på andra sidan älven, i Linné kanske. Själv tyckte jag att prisläget var – och fortfarande är – högre än jag vill gå in på. Det första bolånet är trots allt det man kommer dras med hela livet, eller tills sista amorteringen är gjord. Eventuella byten på vägen sker under liknande marknadsvillkor och går på ett ut. Johan ansåg i sin tur att det väl inte gör något att ta ett stort lån nu när räntan är låg, även om man tror att räntorna kommer gå upp och priserna ner med dem. ”1.5 miljoner nu med 2% ränta eller 1.3 miljoner om ett halvår med 5% ränta” har jag för mig var orden han använde, vilket kändes väldigt illustrativt för problematiken. Att det tar betydligt mer än ett halvår att tjäna in 200 tusen var tydligen inget han reflekterade över.

Dessa tankegångar tror jag är vanliga ute i landet och det räcker att två parter tänker så för att priset ska trissas upp i en auktion. Jag är helt enkelt inte villig att lägga en så stor del av min disponibla inkomst på mitt boende när räntorna går upp igen, även om jag skulle ha råd. Många verkar inte tänka så långt. Det är även därför jag anser att Sverige fortfarande bara skjutit krisen framför sig. Även om bankerna räknar med att man ska klara av en ränta på 7% för att få ett lån är det fortfarande fullt möjligt att ta ett lån med 95% belåning, vilket inte lämnar någon som helst fallhöjd för marknadsvärdet. När räntorna går upp kommer rimligen även ovan nämnda frenesi vid auktioner dämpas, vilket i sin tur drar ner marknadsvärdet. Det är då det magiska inträffar: många hushåll sitter fast i låga marginaler samtidigt som belåningsgraden blir hög jämfört med marknadsvärdet. Helt plötsligt kommer bankerna med krav på amorteringar trots att marginalen inte finns och kollapsen är ett faktum. Även om många kanske klarar av att snåla in och klarar sig med nöd och näppe så kommer det inte finnas någon som helst marginal över till det som driver ekonomin: konsumtion. Vilket ju var precis det som skulle stimuleras med de låga räntorna till att börja med.

Det är här högerpolitikens stora svaghet träder fram. Den kan funka utmärkt så länge det är ett fåtal som skor sig på den, men då finns det inte tillräckligt med incitament att rösta på högern för att den ska komma till makten. När det däremot är tillräckligt många som röstar höger har attityden svängt till ett för ekonomin i helhet ohälsosamt klimat – åtminstone i Sverige.