Styr och ställ

22 augusti, 2010

Passade på att utvärdera den för Göteborg nya tjänsten Styr och ställ idag när jag skulle hämta mikrofonen från replokalen.

Det första man möts av är ett inte helt välorganiserat användarinterface. Det var ganska många menyer som skulle gås igenom för att skapa sig ett 3-dagars abonnemang. När jag läste igenom villkoren så tyckte den att jag läste för långsamt och hoppade ut till huvudmenyn helt oprovocerat, varpå jag fick börja om hela processen. Jag kan tänka mig att det kommer uppstå en hel del rynkade pannor framför terminalerna och tycker nog ändå att dom borde gjort processen lite mer intuitiv för förstagångsanvändaren.

Efter att litet tag hade jag godkänt alla villkor, avlagt en deposition på 2500, valt pinkod, valt cykel, låst upp densamma och kunde börja cykla. Cykeln är av en så kallad dammodell med tre växlar, enbart handbromsar, cykelkorg och inbyggd låsvajer. Inte direkt vackra, men allt som allt funktionella. Sadeln är bekvämt stor och mjuk och tramporna är onödigt korta. Känns ungefär likadan att cykla på som mammas cykel som jag lånar de få gånger jag behöver cykla om jag hälsar på i Växjö, fast stabilare. Speciellt eftersom jag var för lat för att höja sadeln till en mer normal nivå, men det gav å andra sidan lite extra benträning den vägen. Formatet uppmuntrar till ett ganska avslappnat tempo utan att färden för dens skull går långsamt, vilket jag personligen uppskattar.

Färden från Järntorget till Lilla bommen gick smidigt och var rent av ganska trevlig. Fint väder och ingen vind. När jag kom fram blev jag uppmärksammad av en man som enligt min bedömning troligen inte var spik nykter som intresserat frågade om hur det fungerade, samtidigt som jag själv försökte lista ut varför stället pep energiskt. Under tiden jag ställde cykeln på plats ordentligt för att få slut på pipandet lyckades jag nog ändå förmedla hur det hela gick till och mannen tyckte liksom jag att det verkade vara en ganska bra deal överlag.

10 kronor för tre dagar eller 100 kronor för hela säsongen kostar det så länge man endast använder cykeln 30 minuter i taget. Jämförelsevis kostar enkel resa med spårvagn 16.50 om man har Västtrafikkort, eller mer än så om man som besökare inte har det. Stationerna ligger såpass koncentrerade centralt att det ändå inte finns någon direkt anledning att ha en cykel mer än 15 minuter så länge man cyklar från en station till en annan. Det blir värre om man tänker cykla längre bort eftersom priset växer progressivt. Har man inte lämnat tillbaks cykeln inom 24 timmar ryker hela depositionen. Ska systemet bli riktigt användbart krävs det nog stationer lite längre ut också.

Efter en kort promenad till replokalen för att packa ner mikrofonen blev det en lika kort promenad tillbaks till stationen där jag lämnade cykeln. Samma cykel fanns kvar, så jag misstänker att omsättningen av cyklar inte är enorm för tillfället. På hemsidan kan man se antal cyklar respektive lediga platser på respektive station och det verkar vara ungefär hälften så många cyklar som antalet platser på varje station, så det bör inte vara något problem att hitta varken ledig cykel eller ledig plats att lämna sin cykel på. Att hämta ut cykeln den här gången var avsevärt smidigare: pinkod, välj cykel och godkänn ansvar för den.

Cykelkorgen är klart rymlig. Jag var lite orolig för att mikrofonen skulle vara för stor, men det får lätt plats en Röde K2 med case på högkant utan att det stör. Tyvärr var det hygglig motvind på vägen hem, vilket sänkte helhetsintrycket något. Så blir det när man cyklar längs älven. Väl framme vid Järntorget var det väldigt praktiskt att bara kunna lämna cykeln och inte behöva tänka på det mer. Har man en egen cykel av någorlunda kvalitet kan det annars finnas viss oro för både stöld som vandalism, tyvärr. Att slippa tänka på servicen av cykeln är också fint, även om bakdäcket gott kunnat vara bättre pumpat.

Fördelar:

  • Miljön. Nästan för uppenbart för att nämna, men jag gör det ändå.
  • Bra benträning om man som jag är för lat för att höja sadeln.
  • Plocka upp cykeln på ett ställe, lämna den på ett annat.
  • Motion. Ska vara bra har jag hört.
  • Fint väder. Åtminstone just idag.
  • Smidigt när man väl abonnerar.
  • Cykelkorg med gott om plats.
  • Ingen service.
  • Billigt.

Nackdelar:

  • Du kommer inte ända fram till dörren utan måste gå från närmaste station.
  • Som med all kroppslig aktivitet finns det en risk att man blir svettig.
  • Har man inte så det räcker till depositionen blir det knepigt.
  • Stationerna ligger koncentrerade mitt i stan.
  • Säsongskort måste förbeställas.
  • Lite krångligt första gången.
  • Onödigt korta pedaler.
  • Slipper Västtrafik.
  • Motvind.

Allt sammantaget kan jag rekommendera alla att prova, så länge du tänker ta dig mellan två existerande stationer och det är fint väder.


Kritiskt tänkande

04 mars, 2010

Jag har så länge jag kan minnas varit en ivrig förespråkare av kritiskt tänkande. Det behöver nödvändigtvis inte vara optimalt i alla lägen, men det är å andra sidan den enda vägen jag personligen känner till.

Rent hypotetiskt har jag stundtals ansett att det skulle kunna vara skönt att blint lita på saker och ting istället, speciellt gällande existentiella frågor. Generellt sett kräver religion ett visst mått av blind tillit, det heter ju per definition att tro.

Lite slösurfande fick mig idag att med start från en artikel i Cracked ta mig till Wikipedias sidor gällande syndafallet, varpå jag insåg att Bibeln inte bara kräver en allegorisk tolkning för att ens ha något som helst vettigt sammanhang, utan även att Gud personligen kräver blind tillit. Det är alltså inte bara religion i allmänhet som skyr kritiskt tänkande, utan kristendomens Gud i egen hög person. Jag skriver Gud med stort G precis som vilket annat egennamn som helst, för berättelsens skull hade det lika gärna kunnat vara Johnny. Att kalla sig själv Gud vittnar dock om hygglig hybris.

Enligt berättelsen så bannlyses Adam och Eva från paradiset efter att ha ätit av den förbjudna frukten från kunskapens träd. Hela konceptet är rätt sjukt, Gud befattar sig uppenbarligen bara med dem som likt en skock får okritiskt följer hans minsta nyck.

Den direkta konsekvensen av att äta trädets frukt bör, om man får tro namngivningen av trädet ifråga, enbart inneburit insikt. Här råder det vissa oklarheter gällande tolkningen av trädets faktiska benämning men om man väljer att gå på den svenska översättningen, kort och gott ”kunskapens träd”*, så går det knappast att komma fram till någon annan slutsats. Den indirekta konsekvensen av kunskapen är först och främst att Adam och Eva skäms för sin nakenhet, det är åtminstone så det står beskrivet. Som följd av sitt svek blir de således förvisade ur paradiset och därmed även dömda att i sinom tid dö.

Inget nytt här, men det blir intressantare när man analyserar Guds motiv. Varför vill inte Gud att de ska äta frukten? Här kan man dra något resonemang om tillit, lydnad och att motstå frestelse, men i förlängningen stärker det bara min tes: Gud vill allra helst av allt ha en skock får som anhängare. Det största argumentet emot religion i sig står skrivet i första Moseboken! Kristendomens stora bok erkänner det svart på vitt redan i förordet! Trots det finns det en omkring 2,1 miljarder individer stor skock får här på jorden.

Hur detta går ihop med resten av Bibeln är bortom mitt förstånd, men det är knappast enda stället boken säger emot sig själv. Hur dessa 2,1 miljarder motiverar sin tro för sig själva är även det ett mysterium för mig.

*) I Bibel 2000 kallas trädet för ”Trädet som ger kunskap om gott och ont”, vilket i sin tur har flera tolkningar. Ger det kunskap om konceptet ”gott och ont”? Ger det kunskap om sådant som är gott såsom ont? Ibland känns det som att översättare rent av skapar tvetydighet för att göra texterna svårare att ifrågasätta eftersom allt blir en tolkningsfråga.


Glasshyckleri

20 juni, 2009

På senaste tiden har jag börjat bry mig mer om innehållsförteckningen på det jag äter, mycket på grund av min vän Henke. Ett steg i det är att välja ekologiskt så ofta som möjligt, även om det kostar några kronor mer. Konstigt nog smakar det bättre dessutom, även om det skulle kunna handla om en ren placeboeffekt. Än så länge har jag bara gjort ett undantag så vitt jag kan minnas och det var när jag skulle köpa spaghetti. Barillas no. 5 är trots allt svårslagen (en ingrediens: durumvete). Dessutom kostade ICAs ekologiska spaghetti dubbelt så mycket för hälften, av någon anledning. Vad som gör att det kostar fyrdubbelt är bortom mitt förstånd.

Hur som helst, detta har gjort mig mer uppmärksam rent allmänt så när jag såg att reklamen för GB Gräddglass stoltserar om hur enkla deras glassar är kände jag mig tvungen att kolla upp det. Reklamen säger något om att mjölk, grädde och saftiga bär är tricket. Innehållsförteckningen säger något helt annat:

Vaniljgräddglass med bärberedning (9 %). Skummjölk, glukos-fruktossirap, socker, grädde (8 %), smörfett, torkad glukossirap, invertsocker, vasslepulver, svarta vinbär (1,8 %), hallon (1,8 %), jordgubb (1,8 %), kondenserad skummjölk, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror), stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl, pektin, karragenan), arom, syra (citronsyra).

Jag blir lite förvirrad över första raden, men jag förmodar att den börjar med att helt enkelt beskriva produkten som ”Vaniljgräddglass med bärberedning” och att 9% är mängden ”bärberedning”. Det som kommer där efter bör vara själva ingredienserna, listade efter mängd. Efter att ha studerat listan kan man konstatera att reklamen istället borde säga ”mjölk, glukos-fruktossirap och socker är ungefär halva tricket”. Som vanligt är det den mystiska ingrediensen ”arom” som fascinerar mest. Var köper jag den? Att det inte finns någon vanilj bland ingredienserna trots att det kallas vaniljgräddglass är också intressant.

Vad man än tycker om produkten i sig är det ändå bra att glass har börjat säljas baserat på vikt istället för volym, med tanke på hur mycket luft som trycks in i den.

För den som är intresserad av upphovsrätt så är de juridiska villkor som visas på hemsidan en intressant läsning. Enligt de villkoren har jag inte rätt att skriva detta inlägget i dess nuvarande form… Spännande!

Det är tillåtet att surfa på hemsidan och kopiera valda delar genom att printa, lagra på hårddisk eller sända till andra, men enbart i informationssyfte och under förutsättning att copyright-meddelandet enligt ovan anges. Kopierad eller sparad information från hemsidan får inte säljas eller distribueras i affärssyfte, ej heller redigeras eller kopieras in i något annat dokument eller publikation, varken i elektroniskt format eller som papperskopia, eller läggas in på annan hemsida eller genom länk till vår sajt utan att skriftligt godkännande har erhållits från Unilever Sverige AB.

Oj, nu bröt jag mot villkoren igen. Bäst att sluta skriva…


Tanken

25 april, 2009

Så vad är då tanken med det här?

Det är just det som är problemet. Det finns ingen enhetlig tanke. Jag har under lång tid funderat över att styra upp lite mer konkreta projekt, inriktade på något specifikt. Eftersom jag fortfarande inte kommit fram till något så får det bli så här istället, tills vidare.

Jepp, bloggar känns något uttjatat vid det här laget, men de har sina styrkor. Framförallt slipper jag på förhand tänka ut vilket innehåll jag ska fylla den med. Jag behöver inte ens hitta på någon bra adress! Eftersom de flesta projekten jag tänkt mig ändå går att spåra tillbaks till mig finns det ingen anledning att försöka vara anonym. Det blir då ganska uppenbart att använda det namn som morsan, chefen och skattemyndigheten redan är vana vid.

Vad är det då för projekt jag nämner?

Till att börja med att nå ut med musiken. Både för mina två band och personligen. Grundtanken där är att komma igång med att spela ute igen. Det kommer förmodligen kräva fler och bättre inspelningar såsom låtar. Helst vill jag dessutom styra upp både inspelning och mixning själv. Vem sa att det skulle bli lätt?

Det andra stora är att hitta ett vettigt format att nå ut med mina bilder. Rent av ett vettigt sätt att sporra mig att fota mer. Nu menar jag inte att fota kattungar eller folk på stan, utan mer genomtänkta bilder med ljussättning och allt vad det innebär. Inte för att det på något sätt utesluter kattungar eller folk på stan.

Jag kommer säkert passa på att klämma in spontana reflektioner över både sånt som stör mig och sånt jag gillar, men något annat hade nog ingen trott…


Blogger tokigt efter

25 april, 2009

Jag började skriva på blogger, men noterade ganska snabbt att det är helt omöjligt att få in trackbacks. Det enda som finns är backlinks. Backlinks är givetvis intressant, men det förutsätter trots allt att någon över huvud taget läser det jag skriver till att börja med.

Alternativet är att köra ett eventuellt utdaterat script till Greasemonkey för utgående trackbacks, men det kräver ju att man använder Firefox. Eftersom jag använt Chrome ett bra tag nu faller det på den punkten. Inkommande trackbacks måste dessutom skötas av en tredje part, om man inte nöjer sig med backlinks vill säga.

Nej, så nu testar jag wordpress istället. Det verkar ju åtminstone funka för många andra. Förresten är det visst inte bara jag som flyttar.