EU-parlamentsvalet

När jag nu ändå gett mig in i att skriva om politik kan jag lika gärna tackla söndagens val till EU-parlamentet dessutom.

När USA drog igenom lagar som DMCA och framförallt Patriot Act hade jag väldigt svårt att förstå hur de tänkte. Jag hade ännu svårare att förstå hur medborgarna kunde tillåta det. Då lovade jag mig själv att om något liknande dök upp här skulle jag åtminstone inte stå handfallen. Skrämselpropaganda för att få igenom lagar som omöjligen kan leva upp till deras påstådda syfte på bekostnad av alla är helt enkelt inget som hör demokratier till. Det förstod Benjamin Franklin och hans kamrater redan på 1700-talet.

Inte helt otippat smög de sig på. Först till Europa, vilket i och för sig inte märktes så mycket eftersom EU-direktiv påverkar först då medlemsnationerna implementerar dem. Det var å andra sidan mest en tidsfråga och förra året kom både FRA-lagen och IPRED. Inte bara var det ett hån mot valet 2006 med klassiska uttalanden från herr Jag-gillar-schlager själv. Med en sådan musiksmak är det kanske inte konstigt att inte förstå sig på det fenomenala med internet? När sedan partipiskorna ven två år senare verkade det mest handla om någon slags prestige mellan blocken än att genomföra något som faktiskt skulle gagna landet, trots folkets protester.

Det fina med att vi i Sverige fortfarande lever i en demokrati är att all makt ligger hos folket, om än med fyra års mellanrum. När regeringen visar att den inte klarar av att genomföra folkets vilja finns det ett uppenbart sätt att visa detta: i röstlokalen. Ut med dinosaurierna som inte bara vägrar lyssna, utan även visar tydligt att de inte förstår vad det faktiskt är de genomför. Detta är för övrigt en princip som inte bara gäller politiken. I en marknadsekonomi ligger all makt hos konsumenten och om alla bojkottar företag som inte sköter sig kommer dessa företag inte kunna fortsätta existera. Det är verkligen inte svårare än så. Det första steget dit är att ta ditt eget ansvar.

Utöver att efter lång tids tveksamhet börjat handla ekologiska matvaror – som dessutom smakar bättre! – tar jag mitt ansvar genom att inte rösta på de partier som tydligt visat att de inte vet vad de sysslar med:

  • Socialdemokraterna lade grunden till eländet
  • Moderaterna är de största bovarna
  • Folkpartiet vet jag inte ens hur de kan kalla sig liberaler, med ett undantag
  • Centerpartiets krokodiltårar lurar ingen
  • Kristdemokraterna är på alla sätt självskriven

Kvar återstår tre alternativ: Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet.

Vänsterpartiet har jag alltid haft svårt för, även om jag kan hålla med om vissa saker. De har åtminstone ett utmärkt namn på listan och just i EU-valet känns personröster viktigare än någonsin eftersom det bara är 18 mandat det gäller för Sveriges del av totalt 736. Exakt hur personen i fråga kommer rösta får således inte så stort utslag, utan det viktiga är vilka frågor som aktivt drivs. Men nej, inte den här gången. Eventuellt kommer jag ha ett öppnare sinne för deras frågor i framtida val.

Miljöpartiet har jag också haft svårt för. Tidigare ansåg jag att de mest agerade bromskloss för ett effektivt styre. På senare år har jag svängt och anser att det överlag är det riksdagsparti som stämmer bäst med vad jag själv tycker. Dock finns det kandidater som Zaida Catalán som får mig att rygga tillbaks. Maken till oärlig argumentation har jag knappt hört tidigare. Uttryck som ”sanningen är ju den att” om rent subjektiva saker och att hela tiden dra in orelaterade extremfall skapar en icke-debatt som omöjligt kan leda någonstans. Det handlar om ren demagogi och är inget jag vill befatta mig med. Det räckte gott med Göran Perssons ständiga upprepningar om hur dåligt det gick senast högern hade makten för att jag skulle tröttna på den sortens retorik. Nu finns det säkert vettigare kandidater på Miljöpartiets lista, men det var inget jag kryssade den här gången.

Kvar återstår således Piratpartiet, vilket som en bonus är det största långfingret i ansiktet på etablissemanget. En tydligare signal går helt enkelt inte att skicka. Därför röstade jag Piratpartiet dagen efter lokalerna för förtidsröstning öppnade. Nu röstade jag i och för sig på Piratpartiet redan 2006, även om det då mest var ett experiment från min sida för att jag ville se vad som skulle hända ifall det resulterade i en plats i riksdagen. Den här gången är det däremot högsta möjliga allvar. I samband med FRA-debatten förra sommaren blev jag medlem, för att redan då skicka en signal. Den var uppenbarligen inte tydlig nog. Det slutgiltiga målet är att de andra partierna gör Piratpartiet överflödigt genom att själva ta frågorna seriöst, men det är en lång väg kvar tills dess. Tills vidare kommer jag fortsätta stödja Piratpartiet.

Jag kryssade Christian Engström, mest för att jag tycker han ger ett bra och sansat intryck och håller argumentationen på en saklig nivå. Tyvärr kan det uppfattas som att han blir lite överkörd ibland när motståndet tar till plumpa metoder. Förhoppningsvis blir det (minst) två mandat så Amelia Andersdotter kommer in dessutom. Då kan det bli liv i luckan på riktigt och hon verkar ha ett stort stöd.

Junilistan, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och övriga partier räknar jag inte ens som alternativ.

Förtidsröstning är för övrigt fantastiskt. För mig är det förvånande att inte fler utnyttjar möjligheten att i lugn och ro rösta när det passar ens eget schema och få det avklarat så det inte ”glöms bort”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: